pånätet.se

Tandvärk är något som drabbar de flesta av oss någon eller flera gånger i livet. Men faktum är att det är enklare än vad man tror att slippa smärtan som gör att man hamnar i tandläkarstolen.

Den vanligaste åtgärden för att uppnå bra tandhälsa har vi blivit tillsagda om under hela våra liv. Det handlar helt enkelt om att borsta tänderna. Att skapa en morgon- och kvällsrutin som följs varje dag oavsett hur trött man är. Men det finns några saker man ska tänka extra noga på.

Tandborstens betydelse

Hur kan man välja rätt tandborste? Vissa hävdar att det är bäst med en vanlig manuell medans andra påstår att en eltandborste med sina rotationer är betydligt bättre. Så vad är sant? Inget av dom är nog ett korrekt svar. Det handlar mest om en smaksak. Däremot är det viktigt hur man använder sin tandborste. Många väljer en hård borste för att de styva stråna lättare kan ta sig in mellan tänderna. Till viss del kan det vara sant. Men det allra viktigaste är att man inte borstar för hårt. Då drar man nämligen tandköttet tillbaka och blottar tandhalsarna. Då kan det börja ila otäckt i tänderna, till exempel när man äter eller dricker kalla saker. Att komma in mellan tänderna är dock viktigt. Men istället för att borsta hårt med tandborsten kan man använda tandstickor. Ett alternativ till tandstickor är tandtråd. Den träs in mellan tänderna och dras sedan fram och tillbaka och avlägsnar det som fastnat på ett effektivt sätt.

Tiden då äktenskapet ansågs som heligt och något som måste vara genom hela livet är något som är förbi och som får anses som förlegat. Att man idag skiljer sig i Sverige är ingen ovanlighet och det möts heller inte av några större yttringar från omgivningen. Visst; det är alltid tråkigt när två stycken personer väljer att gå skilda vägar; men i sak så är det faktiskt inget speciellt längre. Man räknar med att det årligen i Sverige sker ungefär 20.000 skilsmässor och därtill ska vi även addera uppbrott mellan sambos också – ser man dessa siffror så förstår man också vad vi menar då vi säger att det hela inte är något allvarligt.

Kärleken har – tyvärr – en förmåga att svalna, den kan dyka upp på annat håll och föreningen mellan en man och en kvinna är inte längre det heliga förbund det en gång varit. Något vi ska vara tacksamma över då man måste få göra det som känns bäst för sig själv och trivs man inte i sitt äktenskap så måste man också – av uppenbara skäl – få en chans till ett lyckligt liv någon annanstans.

De flesta svenska skilsmässor slutar bra (med detta menar vi att bodelning och allt det som hör till slutar utan några större konflikter) men i vissa fall uppstår infekterade bråk som måste lösas med extern hjälp. Vid en bodelning där makarna ska dela upp sina tillgångar och sina skulder ligger den största roten till dessa konflikter och detta av naturliga skäl; så fort ekonomiska värden kommer in i bilden, som vid en bodelning, så kan egen vinning stå före bådas väl.

Behöver du hjälp med bodelning? Kontakta svenskbodelning.se

Bodelning kan leda till en konflikt

Det kan – kort sagt – vara svårt att inte hålla på sin rätt vid en bodelning. Naturligtvis så ska man få det man har rätt till – det är inte det vi menar; men vid en bodelning som slutar på ett konfliktfyllt sätt så är ofta den gemensamma nämnaren missunnsamhet. Man har – helt enkelt – svårt att dels kanske acceptera skilsmässan i sig (om maken exempelvis träffat en ny partner) och dels så har man också svårt att acceptera att den forne partnern ställer krav på olika saker vid en bodelning.

Rådet här är först och främst att man ber Tingsrätten utse en bodelningsförrättare och därefter – om denna bodelning ändå skulle vara svår att genomföra – utse ett ombud. Viktigast tycker dock vi att det är att man tänker ett steg längre, särskilt om det finns barn inblandande, och försöker minnas varför man en gång gifte sig.

Det handlar trots allt om en person som man en gång älskade, där man har gemensamma vänner och där man tillbringat en stor del av livet tillsammans med. En bodelning behöver inte vara konfliktfylld och ibland så måste man vara den större människan; åtminstone för barnens skull.